Eftersom jag har skägg, spelar westerngitarr och gillar Steinbecks Vredens druvor borde jag ju överraska mig själv med att inte anskaffa en fyra-cdbox med Merle Haggard.
Men han är så bra att jag inte kan låta bli.
Nu kan jag ju sitta i mitt föräldrahem efter lite för många semesterdagar spenderade här, och till den gråååååtande steelgitarren i House of Memories sjunga med i texten:
My house is a prison
where memories surround me
there's no place to hide
where memories won't find me
My house of memories
is all I own
I'm all alone
in my house of memories
Solen sjunker i skogen under de annalkande åskmolnen, luften är mättad av fuktighet som väller in genom den öppna balkongdörren. I min behagsjuka leda överröstar jag de högröstade sommargästerna nere på grusvägen med Merle. Han ekar över nejden.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment