Det reala

På sistone har jag haft lite av en Lacan-revival.

Jag tänkte skriva några inlägg om den här på bloggen. För att sparka igång det hela ska jag börja med att bjuda på min semesters sublima objekt: spricklinjen Vikariatet i Samnerödsbergen, Uddevalla.

Vikariatet är en femton meter hög spricka som skär ett nästintill perfekt vertikalt snitt rakt genom den annars helt släta, överhängande klippväggen. Titta bara:

Sprickan är inte möjlig att säkra med kilar så istället finns fem borrbultar längs vägen.

Fem borrbultar på femton meter resulterar i vad man väl får beteckna som en sparsamt bultad led. Fem bultar räcker - det finns ingen större risk för markfall - men faller man, faller man låååångt.

Lägg till detta att själva klättringen är riktigt ihållande. Aldrig riktigt tung, men helt utan vettiga vilor. Bultarna klipps dessutom från allt tyngre positioner, och den fjärde bulten är värst - den korsklipps från en tung laybacklåsning på dåliga fotsteg. Därefter kommer ledens krux - ytterligare tre tunga laybackflytt tills man når en underbar brevlåda. Förhoppningsvis har man då tillräckligt med kraft kvar för att kunna klippa femte bulten, kliva upp i nischen och toppa ur.

Det hela ger en led som är klart mentalt utmanande. Jag handsvettas när jag tänker på den, och får lätta fjärilar i magen. Då blir den tyvärr dubbelt så svår, eftersom jag får svårare att slappna av i rörelserna, och därför blir mycket mera pumpad i underarmarna, vilket bara ökar stressen, och så faller jag av.

Under kommande veckors semester på västkusten tänker jag återigen försöka klättra Vikariatet, kanske Uddevallas finaste led.

Fan, jag blir nervös bara jag tänker på det. Har du några tips, Agneta Sjödin?

och apropå föregående inlägg...

...så läste jag att Villy Bergström, f d riksbankschef, sa så här på ett seminarium om inflation som SNS anordnade i maj:

Jag vill påstå att den redan är här, inflationen. Och då tänker jag inte på KPI (konsumentprisindex) för där har inte de senaste två decenniernas uppgångar synts, utan i ett vidare begrepp. Ser man däremot till spekulationsbubblor och effekterna av dessa så lever inflationen i högsta grad. Det finns två bubblor att tala om, It-bubblan som bekämpades med en extrem penningpolitik och fastighets-bubblan som just nu håller på att brisera och där man drar ner räntorna. Nästa bubbla kan ha med de spekulativa inslagen som finns när det gäller exempelvis livsmedel, spannmål, metaller och olja.* [sic - sannolikt slarvigt transkriberat av SNS]

Inflationen i Sverige i maj var den högsta uppmätta sedan 1993.** Helt i linje med Bergströms tes ovan så är det priserna på framför allt livsmedel och olja som rusar. Men är det fråga om spekulationsdriven inflation?

Paul Krugman, ekonomiprofessor vid Princeton, skriver att den enda möjligheten för att en oljebubbla ska kunna uppstå är att olja lagras. Matematiken bakom en utdragen oljebubbla är tveksam, menar Krugman:

Say the demand elasticity is -.06, and that you believe that the current price is 40% above the level at which end-use demand equals supply. Then you have to believe that 2 million barrels a day is disappearing into secret hoards somewhere — secret, because it’s not showing up in the OECD inventory data. That’s a lot of oil.***

Och BP:s styrelseordförande Peter Sutherland tycks vara inne på samma linje:

Det finns alltid ett visst mått av spekulation på alla marknader. Men det här är framförallt en fråga om utbud. Kapaciteten ligger bara marginellt över den totala konsumtionen vilket driver upp priserna. Problemet är bland annat att det investeras för lite för att få fram ny kapacitet.****

Och när det gäller livsmedelspriserna brukar ju den stigande efterfrågan på spannmål för biobränslen, högre transportkostnader samt ökad asiatisk efterfrågan sägas vara sådant som driver på prisstegringen.

Men, som författaren och politiske kommentatorn William Pfaff pedagogiskt visade i International Herald Tribune i april: många hedgefonder är aktiva i varubranscherna, bland annat medelst sk. futurer. På CME-marknaden i Chicago har antalet kontrakt ökat med 20 procent sedan årsskiftet 07/08 och närmar sig nu en miljon kontrakt om dagen - en ökning som snart överträffar hela förra årets. Pfaff:

The argument sometimes is made that this speculation is unimportant because the futures speculators will never take delivery; but this is precisely the problem. It is why this speculation is highly destructive of the true market.

Futures purchases of agricultural commodities classically have been the means by which a limited number of traders stabilized future commodity prices and enabled farmers to finance themselves through future sales.

Speculative purchases have no other purpose than to make money for the speculators, who hold their contracts to drive up current prices with the intention not of selling the commodities on the real future market, but of unloading their holdings onto an artificially inflated market, at the expense of the ultimate consumer. Even the general public can now play the speculative game; most banks offer investment funds specializing in metals, oil and, more recently, food products.*****

Det är häpnadsväckande, skriver Pfaff vidare, att regeringar och internationella finansiella institutioner gjort så lite för att kontrollera eller förhindra "denna parasitiska och antisociala praktik".

För att kunna komma fram till ett politiskt svar på denna utveckling är det helt klart angeläget att reda ut vad som förefaller vara en motsättning mellan finansiell och real ekonomi. Vad vi borde intressera oss för är alltså finanskapital och finansmarknader istället för att kasta pajer i globaliseringsfrågan.

För övrigt blir jag glad att IHT, visserligen på kolumnistplats men ändå, släpper fram synpunkter som Pfaffs.

* http://www.sns.se/zino.aspx?articleID=1439. Min kursivering.
** http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=778329.
*** http://krugman.blogs.nytimes.com/2008/05/13/more-on-oil-and-speculation/.
**** http://www.e24.se/branscher/artikel_526297.e24.
***** http://www.iht.com/articles/2008/04/16/opinion/edpfaff.php.

Finanskapitalet

Björn Elmbrandt gör här ett tappert försök att lyfta en viktig debatt om finansmarknaderna.

Tidningsartikeln han refererar till är anmärkningsvärd - en debattartikel i franska Le Monde underskriven av tungviktare såsom bland andra före detta kommissionsordförandena Delors och Santer, Tysklands f d förbundskansler Helmut Schmidt, f d statsministrarna Persson, Lipponen, Jospin, Rasmussen, samt f d finansministrarna Eichel, Nuder, m fl.*

Artikeln uppmärksammar de internationella finansmarknaderna och den stadigt ökande ekonomiska makt de utövar. Värdet av det globala finanskapitalet beräknas vara ungefär femton gånger större än världens samlade BNP.

Samtidigt är finansmarknaderna oftast minimalt reglerade och otillräckligt övervakade, menar författarna. Under de senaste 20 åren har allt fler mycket komplexa finansiella produkter utvecklats, såsom exempelvis vidareförsäljning av tvivelaktigt förpackade bolånerelaterade skulder. De ledande riskbedömningsfirmorna har bedömt dessa produkter som relativt riskfria. Ägarna har befunnit sig långt bort från de konsekvenser deras ekonomiska beslut fört med sig.

Problemen på finansmarknaderna har inte minst manifesterats i den senaste tidens kris på den amerikanska bolånemarknaden, vars effekter nu tydligt börjar synas också i den globala realekonomin. Lägger man samman de amerikanska hushållens, finansiella och icke-finansiella företagens, samt den amerikanska regeringens skulder, uppgår de till tre gånger USA:s BNP, eller dubbelt så mycket som vid börskraschen 1929. Vi kan också se resultatet i det historiskt höga oljepriset, som författarna menar bland annat beror på finansiell spekulation i oljeprishöjningar.

Utvecklingen är kort sagt klart oroväckande och det är helt rätt av Elmbrant att beklaga bristen på debatt kring frågan i Sverige. Denna tystnad är dock provinsiell, med tanke på att den före detta danske statsministern Poul Nyrup Rasmussen ägnat det senaste året åt ett smärre korståg jorden runt i finansmarknadsfrågan, och att bland andra Europafacket intensivt har diskuterat problemet alltsedan sin kongress i maj förra året. De flesta svenska globaliseringsdebattörerna lägger som vanligt alltför mycket tid på fel frågor - globalisering ja ja ja eller globalisering nej nej nej - istället för att utifrån en grundlig analys av empirin föra fram nyanserade argument om vilket innehåll globaliseringen bör ges.

Frågan om hur man formulerar en genomtänkt handlingsstrategi för hur det internationella finanskapitalet kan regleras och styras, är jämte arbetskraftens rörlighet kanske den viktigaste att lyfta inför nästa års val till Europaparlamentet. Den är också central i ett större spörsmål om socialdemokratins relation till globaliseringen, där förvirringen på de flesta håll är stor.

*Le Monde 080522 "La finance folle ne doit pas nous gouverner".