Finanskapitalet

Björn Elmbrandt gör här ett tappert försök att lyfta en viktig debatt om finansmarknaderna.

Tidningsartikeln han refererar till är anmärkningsvärd - en debattartikel i franska Le Monde underskriven av tungviktare såsom bland andra före detta kommissionsordförandena Delors och Santer, Tysklands f d förbundskansler Helmut Schmidt, f d statsministrarna Persson, Lipponen, Jospin, Rasmussen, samt f d finansministrarna Eichel, Nuder, m fl.*

Artikeln uppmärksammar de internationella finansmarknaderna och den stadigt ökande ekonomiska makt de utövar. Värdet av det globala finanskapitalet beräknas vara ungefär femton gånger större än världens samlade BNP.

Samtidigt är finansmarknaderna oftast minimalt reglerade och otillräckligt övervakade, menar författarna. Under de senaste 20 åren har allt fler mycket komplexa finansiella produkter utvecklats, såsom exempelvis vidareförsäljning av tvivelaktigt förpackade bolånerelaterade skulder. De ledande riskbedömningsfirmorna har bedömt dessa produkter som relativt riskfria. Ägarna har befunnit sig långt bort från de konsekvenser deras ekonomiska beslut fört med sig.

Problemen på finansmarknaderna har inte minst manifesterats i den senaste tidens kris på den amerikanska bolånemarknaden, vars effekter nu tydligt börjar synas också i den globala realekonomin. Lägger man samman de amerikanska hushållens, finansiella och icke-finansiella företagens, samt den amerikanska regeringens skulder, uppgår de till tre gånger USA:s BNP, eller dubbelt så mycket som vid börskraschen 1929. Vi kan också se resultatet i det historiskt höga oljepriset, som författarna menar bland annat beror på finansiell spekulation i oljeprishöjningar.

Utvecklingen är kort sagt klart oroväckande och det är helt rätt av Elmbrant att beklaga bristen på debatt kring frågan i Sverige. Denna tystnad är dock provinsiell, med tanke på att den före detta danske statsministern Poul Nyrup Rasmussen ägnat det senaste året åt ett smärre korståg jorden runt i finansmarknadsfrågan, och att bland andra Europafacket intensivt har diskuterat problemet alltsedan sin kongress i maj förra året. De flesta svenska globaliseringsdebattörerna lägger som vanligt alltför mycket tid på fel frågor - globalisering ja ja ja eller globalisering nej nej nej - istället för att utifrån en grundlig analys av empirin föra fram nyanserade argument om vilket innehåll globaliseringen bör ges.

Frågan om hur man formulerar en genomtänkt handlingsstrategi för hur det internationella finanskapitalet kan regleras och styras, är jämte arbetskraftens rörlighet kanske den viktigaste att lyfta inför nästa års val till Europaparlamentet. Den är också central i ett större spörsmål om socialdemokratins relation till globaliseringen, där förvirringen på de flesta håll är stor.

*Le Monde 080522 "La finance folle ne doit pas nous gouverner".