Jag tänkte skriva några inlägg om den här på bloggen. För att sparka igång det hela ska jag börja med att bjuda på min semesters sublima objekt: spricklinjen Vikariatet i Samnerödsbergen, Uddevalla.
Vikariatet är en femton meter hög spricka som skär ett nästintill perfekt vertikalt snitt rakt genom den annars helt släta, överhängande klippväggen. Titta bara:
Sprickan är inte möjlig att säkra med kilar så istället finns fem borrbultar längs vägen.
Fem borrbultar på femton meter resulterar i vad man väl får beteckna som en sparsamt bultad led. Fem bultar räcker - det finns ingen större risk för markfall - men faller man, faller man låååångt.
Lägg till detta att själva klättringen är riktigt ihållande. Aldrig riktigt tung, men helt utan vettiga vilor. Bultarna klipps dessutom från allt tyngre positioner, och den fjärde bulten är värst - den korsklipps från en tung laybacklåsning på dåliga fotsteg. Därefter kommer ledens krux - ytterligare tre tunga laybackflytt tills man når en underbar brevlåda. Förhoppningsvis har man då tillräckligt med kraft kvar för att kunna klippa femte bulten, kliva upp i nischen och toppa ur.
Det hela ger en led som är klart mentalt utmanande. Jag handsvettas när jag tänker på den, och får lätta fjärilar i magen. Då blir den tyvärr dubbelt så svår, eftersom jag får svårare att slappna av i rörelserna, och därför blir mycket mera pumpad i underarmarna, vilket bara ökar stressen, och så faller jag av.
Under kommande veckors semester på västkusten tänker jag återigen försöka klättra Vikariatet, kanske Uddevallas finaste led.
Fan, jag blir nervös bara jag tänker på det. Har du några tips, Agneta Sjödin?
No comments:
Post a Comment