Oljeekonomin i den svenska journalistiken

Dagens ledare i Dagens Industri (080729) diskuterar oljeprisets utveckling.

DI förklarar ett antal fenomen som uppträtt den senaste tiden med "prislogikens kraft". På utbudssidan såsom till exempel att Iran dragit sig ur oljerelaterade utvecklingsprojekt, att Venezuela kastat ut regimkritiska oljetekniker; på efterfrågesidan exempelvis att efterfrågan på bensinslukande stadsjeepar störtdyker och att investeringarna i vind- och solkraft är rekordhöga.

Och ur detta extrapoleras den triviala och förnumstiga plattityden "marknadsekonomin är mycket bättre på att hantera resurserna än de politiska beslutsfattarna". Oljeekonomiernas makthavare funderar, tror DI, när nu signaler om avstannande oljeprisutveckling har dykt upp, säkert redan över hur man ska kunna upprätthålla eller öka framtida produktion.

Jo, det är väl ett rimligt antagande. Och? DI skuggboxas.

Den intressanta frågan handlar om hur vi på politisk väg och på global nivå ska kunna styra produktion/konsumtion av olja, för att inte rusa blint in i ett potentiellt mycket kostsamt och rentav farligt framtida klimat.

"Prislogiken" är ju möjlig att påverka på politisk väg, och den politiska faktorn spelar sannolikt roll för investerares beslut att satsa på förnyelsebar energi. Om vi inte sett någon politisk diskussion om klimatförändringarna och omställning till en koldioxidneutral ekonomi tror jag knappast att intresset för miljövänlig energi skulle varit lika stort, eftersom förväntan om energisektorns framtida struktur då skulle sett annorlunda ut. Bara "hotet" om en koldioxidskatt, till exempel, tror jag om det upplevs som tillräckligt påtagligt kan ha en effekt på energiinvesteringarnas riktning.

För att travestera DI:s diskussionsnivå: Genom regleringar (t.ex. skatter) kan vi på politisk väg styra utbud och efterfrågan av varor och tjänster, exempelvis i det fall då marknadspriset av en given aktivitet inte står i paritet med de konsekvenser (exempelvis för den fysiska miljön, nu eller i framtiden) aktiviteten ger upphov till. Oljan är ju här ett solklart fall.

Ett annat är priset på arbetskraft. Varför uppstod fackföreningar och strejkrätt, DI? För att "marknadsekonomin är mycket bättre på att hantera resurserna än de politiska beslutsfattarna"?