I sin sedvanliga suveränt raffinerade stil skriver Nabokov om Albert Albinus, Bildungsbürger (konstkritiker) med tolvrumsvåning i Berlin, som bedrar sin hustru med den unga biografvärdinnan och, visar det sig, lycksökerskan Margot Peters. Tillsammans med sin före detta älskare Axel Rex försöker hon lura av Albinus hans pengar, men det är först när Albinus blir blind som han upptäcker hennes verkliga avsikter.
Boken anses, förstår jag, som en sämre och underutvecklad version av Lolita, Nabokovs mest lästa bok. Helt orättvist enligt min mening - Skratt i mörkret behandlar ju temat "kärleken är blind", medan Lolita diskuterar åldrande och oslagbart humoristiskt exploaterar det gamla Europas fäbless för den nya världen.
Men temata är av underordnat intresse när jag läser Nabokov. För mig ligger nöjet i den sublima stilen - lättheten i tilltalet, ironin och det underbara språket. Nabokov för mig är således framför allt en upplevelse av form.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment