John Le Carré - en frekvensanalys

Under mina studieår har det hänt att jag fått följa med hem till nya bekantskapers föräldrahem.

Första anhalt har för mig då alltid varit bokhyllan. Jag är nämligen intresserad av bokhyllor som vetenskapliga artefakter. Låt oss säga utifrån ett bourdieuskt perspektiv.

En bokhylla säger ju en del om vilka sociokulturella kategorier vi kan sortera in människor i. När det gäller föräldrar till universitetsstudenter har, vågar jag nog påstå, majoriteten bokhyllor (och jag kommenterar här inte eventuella normativa problem kring detta faktum). En intressant fråga vi då kan ställa oss är - inom vilka litterära gränser rör sig studentföräldrars böcker?

Utifrån empiriska studier, vars urval är begränsat men ändå, tror jag, hyfsat representativt, är det en bok som återkommer särskilt ofta: John Le Carrés "Den lilla trumslagarflickan" (1983), i en inbunden utgåva i guldgult skyddslag med svart text. Oavsett om hyllinnehållet sedan spänner mellan, säg, Le Carré och Proust/Musil/Broch/Robbe-Grillet/etc eller Le Carré och Coelho/Marklund/Sheldon/etc, är just "Den lilla trumslagarflickan" den minsta gemensamma nämnare som förenar i stort sett alla de studentföräldrabokhyllor jag förstulet betittat genom åren.

Jag vill rentav drista mig till att lansera en hypotes: I kategorin studentföräldrar födda på 1940- och 1950- talet är John Le Carrés "Den lilla trumslagarflickan" i utgåvan med guldgult skyddsomslag och svart text Sveriges mest spridda bok, näst Bibeln.

Ett antal följdfrågor uppenbarar ju sig omedelbart, såsom: Varför är just "Den lilla trumslagarflickan" oftast förekommande bok? Vad handlar den om, och kan handlingen förklara dess spridning? Vräkte bokrean 1984 ut Le Carré till fyndpris? Har boken ett tilltal och ett rykte som möjliggjorde en mycket bred sociokulturell identifikation med den under 1980-talet?

Om ni har upplysningar, hör gärna av er.