Det här är helt obegripligt.
För det första är Lars Gustafssons Sprickorna i muren-svit, som utgör band två av fyrabandshärligheten LG:s samlade, ett centralt skönlitterärt verk för alla som är intresserade av svensk modernitets- och samhällsskildring under sextio- och sjuttiotalet, tillika suveränt bra skriven sådan. Inte för att band ett, tre och fyra är mindre intressanta - de innehåller LG:s poesi (stundtals briljant, alltid läsvärd), några nittonhundraåttio- och nittiotalsromaner (svenskhet/vemod) samt hans samhällsfilosoferande skrifter (ointressanta som samhällsfilosofi men läsvärda som välskrivna tidsdokument).
Tyvärr ingår inte en av Lasses bästa romaner, Tennisspelarna, i samlingen. Synd, för den har räddat dagen för otaliga vänsterliberala, Ivy League-fetischerande, fulbrightaspirerande ynglingar.
Det är säkert därför LG:s samlade inte sålde.
*) Som är en parafras på fjärde kapitlets titel i Sprickorna i muren-svitens första del, Herr Gustafsson själv.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment