Klimatfrågan kräver regleringar

Två läsvärda texter från den stundtals intressanta sidan Dagens Arena:

http://www.dagensarena.se/index.php?sid=1&pid=20&tid=2130

http://www.dagensarena.se/text/2008/02/med-graten-i-halsen-for-klimatet

Särskilt den första om Göran Persson och klimatfrågan som politikens stora återkomst(möjlighet) är intressant.

Den får mig att tänka på en kommentar från torsdagens möte om arbetarrörelsen och akademikerna på ABF: varför är vi i socialdemokratin så rädda för att med kraft efterfråga regleringar? Jag vet inte om det alltid är sant men nog är det svårt idag att tala om ny- eller återreglering av marknadssektorer utan att bli stämplad som hårdför, bakåtsträvande socialist/kommunist.

När det gäller klimatfrågan tror jag personligen att reglering är den enda vägen att gå. Som en klok man sa, klimatfrågan kan inte privatiseras. Det är för bekvämt och användbart med tokbilliga flygbiljetter och Ikeasoffor för att folk självmant ska sluta upp med sitt klimatvidriga beteende. Moraliska argument om biosfärens skörhet och ansvaret för kommande generationer kan säkert hjälpa till att vrida efterfrågan lite i mer hållbar riktning, men för de nödvändiga, genomgripande, stora förändringarna krävs modiga politiker som vågar fatta impopulära beslut och samtidigt våga gå före i de internationella sammanhangen.

Om klimattoppmötet i Köpenhamn hösten 2009 inte skulle leda till det genombrott man hoppas på, måste EU våga gå i bräschen för en reglering av de värsta källorna till koldioxidutsläpp, även om man inte får med sig andra stora länder på bindande utsläppsmål. Vi kan inte bara luta oss tillbaka och säga att klimatfrågan är en utbudsfälla där varje förbrukningsminskning här hemma ger ett lägre pris på olja och därmed utsläppsökning där borta. Klimatfrågan kräver politisk vilja och tro på det goda exemplets kraft, inte en axelryckande ekonomistisk navigering genom ett nollsummespel baserat på kortsiktiga utblickar. Kostnadskurvan för klimatförändringarna blir brantare ju längre fram vi går - så vi gör bäst i att vidta åtgärder medan kraft och resurser finns, för ju längre vi väntar desto svårare och mer kostsamma blir åtgärderna.

Se där en av de viktigaste frågorna inför vårens val till Europaparlamentet.